Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ”Herrans vägar”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
början hade han skilts från Elin och släktingarna
utan att hvarken bror eller syster eller någon
annan anat det minsta om någon förestående
händelse af sådan art. Utan frågor eller förtroenden
hade bröderna Krampa vemodigt stilla satt sig in
i tanken, att deras stackars syster efter sin
sorgligt upplösta förbindelse med barndomsvännen
Knut Rosdal, den godlynte herrgårdspojken
hemma på kusten, aldrig mer skulle fästa sitt hjärta
vid en man. Hennes hjärta — det var väl guds
okränkbara egendom härefter i tid och evighet,
hade de tänkt, pastor Vidar, den äldre, med
undergifven tacksamhet, Lars, den yngre, med stumt
beklagande. I hvarje fall ansåg sig löjtnanten ha
lämnat en orubbligt världsförgäten liten nunna kvar
uppe i den ensliga skogsbygden i det Lenningska
hemmets landtliga fred. Dess prägel var väl ej
så bistert karg, dess luft ej så källarkall som i
det gamla prästhuset vid Kilnäs fiskeby — men
det var ändå nog så väl omgärdadt genom
frändefamiljens strängt högkyrkliga tänkesätt och
pastoratets afskilda läge i ett af stiftets hörn. — Midt
under brinnande repetionsöfningar och kokande
lägerlif fick Lars underrättelse — i bref från
fastern, ej från Elin själf — att Elin blifvit
förlofvad med en pastor Wathell, en alldeles
förträfflig ung man.
Att en präst numera var enda möjliga maken
åt Elin, medgaf Lars motvilligt. Kanske bättre
än ingen alls, tänkte han. Men förvånad blef
han. Och nyfiken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
