Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ”Herrans vägar”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»HERRANS VÄGAR» 22 1
Så skref Arndt till Wathell i Afrika och Wathell
skref hit till min bror och friade genom honom.
Elin fick läsa brefvet och blef genast förtjust, och
så kom han själf med första lägenhet till Sverige
och första dagen, de unga råkades, blef det för-
lofning af. Elin var redan förut kär i hans hand-
stil och i ett porträtt af honom som student.
Och nu, en månad efter, är de gifta. Men så
kan man också nästan säga, att det var tre världs-
delar om att förena de tu ! Hehe.
Ett sus af dämpad munterhet följde historien.
— Jaha — det kan man säga — upprepade
Lenning själfbelåtet, men plötsligt upptäckte han
i förmaksdörren löjtnant Krampa, som stod och
betraktade honom så egendomligt. Hans svarta
blick berörde gamle ingenjörn obehagligt kallande,
så att han ofrivilligt reste sig och gick bort till
löjtnanten. Lars’ ansikte var så blekt under sol-
brännan, som om det ej hade en droppe blod
under huden.
— Hur är det med vår bálde krigsman i
kväll?
— Tack, farbror Lenning! — Förlåt, men
var det sant, allt det, farbror berättade nyss —
om Elin?
— Sant, ja! Det förstås. Det vet du väl,
min gosse — stammade gubben litet förlägen.
— faså. Tack — sade Lars, vände sig borr
från honom och spejade öfver förmakets vimmel
efter systern.
Icke ett ögonblick hade han fått råka henne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
