Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Traditionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRADITIONEN 2 29
och hetsigt framflämtade svar — där dukades
den storartade begrafningsmiddagen.
Ute i en liten glasveranda, ett slags vinter-
trädgård i miniatyr, stod kistan mellan solfjäders-
palmer och kandelabrar. Där låg midt i fladdrande
ljussken den döde kontraktsprosten, liten och
torr, med lugnt slutna ögon och ett fint, förstulet
leende på de infallna, tunna läpparna. Pannans
rynkor hade liksom slätats ut, men på den hvassa
näsan lyste ett rödt märke efter glasögonen. —
Han såg ut, som om han låge i halfslummer och
lätt förvånad lyssnade till detta ovana mullrande
i hans stora våning — i förströdd njutning, som
om han, lyckligt i land efter en lång sjöresa,
hörde bränningen bryta i skum mot stranden.
Han tycktes ligga och mumla så sakta för sig
själf: — ja, låt dem nu stimma, så mycket de
behaga, bara jag slipper vara med! —
Vid kistans fotända satt i en hvilstol änke-
prostinnan Schaaf, liten och spröd, också hon,
snarlik ett sjukt barn, utstyrd i svart silkesschal
och spetsmössa. Alldeles overksam satt hon i sitt
af gäster öfverfulla hus. Hälsningar och hand-
tryckningar besvarade hon med ett skyggt och
förläget leende, men hennes tårlöst förgråtna blick
stirrade fullständigt frånvarande in i ljuslågorna.
Makarna Schaaf voro beryktade för en rent
af svärmisk äktenskaplig kärlek. De hade varit
allt för hvarandra. Den eljest så plikttrogne
gamle prästen kunde, när hustrun var klen eller
af något skäl önskade hans närvaro, visa en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
