Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Traditionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
230 TRADITIONEN
glömska af tjänsten och allt, en liksom blind och
döf slapphet, som hos en mindre aktad och vördad
församlingsherde skulle väckt både klander och
åtlöje. Ännu som hvithåriga åldringar kysstes de
som nyförlofvade och sutto ofta hand i hand, som
vore de rädda att tappa bort hvarandra. — Men
ingen kunde ta illa upp. Gubben och gumman
Schaaf kringstrålades af ett slags luthersk-evan-
gelisk helgongloria. Dock hade de vandrat så
förteget, så ödmjukt och förnämt på en gång,
sin väg genom lifvet och alltid hållit jämna steg.
Man kunde nu också tro, att de ännu voro lika
lefvande båda, eller lika döda — gubben i kistan,
gumman vid hans fötter. Lika främmande här,
lika långt borta. Men det fanns andra som visste
att göra sig gällande.
Man väntade nu den för dagen tjänstförrättande
ämbetsbrodern, som skulle representera biskopen
i egenskap af stiftets nye senior, prosten och
andlige ledamoten af kungl. nordstjärneorden,
teologie och filosofie doktorn Jonas Peter Aman-
dus Somling.
Plötsligt stegrades sorlet, tvärsänktes så lika
plötsligt och blef ett sus af hemlighetsfullt däm-
pade röster.
Bjällror klingade utanför, och alla packade
sig kring rutorna. Uppför den nakna, rimfrost-
glittrande björkallén, som för stormen västerifrån
bugade inåt gården, körde prosten Somlings stora
tvåspända kursläde på argt gnisslande medar fram
till sorgehuset. — Det var visserligen barvinter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
