Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I mörkret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
266 I MÖRKRET
genljödo i det stora, tysta huset. Bodell såg sig
ofrivilligt om, i liksom spökrädd skygghet för
gömda lyssnare. — Men gamla frun var som på
hemlig öfverenskommelse försvunnen. Och intet
annat vittne syntes till. — Djupt bedröfvad var
Bodell, men mindre ångestfull än strax förut.
Väntan på slaget hade pinat honom mer än själfva
vissheten om hvad det gällde. Fast han såg
prostens hvassa, förkylningsinflammerade blick
kräfva ett svar och han kände med sig, att både
tanke och röst skulle lyda honom nu, ville han
ingenting genmäla förr än prosten behagade ingå
på sakliga enskildheter. — Detta undvek emeller-
tid just gamle Grafvare. Han önskade icke dispu-
tera med en underordnad. Litet saktare, låg-
mäldare fortfor han:
— Tro mig, Bodell, det är af omsorg för dig
och ditt väl i alla afseenden, som jag nu efter
grundligt öfvervägande förmått mig till denna
smärtsamma tillrättavisning.
— Jag tackar farbror — svarade Bodell stilla.
Grafvare nickade, med en misstrogen liten
grimas.
— Jaja, godt och väll Du är en snäll natur
och utan den blinda förhäfvelse, som eljest så
sorgligt kännetecknar vår tids ungdom — ej minst
inom den teologiska världen. Men, denna god-
sinthet, som i och för sig är en god guds gåfva,
förleder dig till slapphet. Allt kan den onde
nyttja för sina syften. Hos dig har han med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
