Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I mörkret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I MÖRKRET 267
uråldrig fyndighet valt din godhällighet. Tag dig
i akt för den, Bodelll —
Åter en hvass uppfordrande blick, lugnt mött
af Bodells stora, blekgrå ögon, som mildt lyste
upp hans tunna, osköna ansikte med dess sträfva,
mörka skäggbotten och glanslöst bruna, testiga hår.
— Ja, kära Bodell — hvad säger du om detta?
— Jag tror, att farbror menar väl. Och jag
vet, att äfven en människas bästa anlag kunna bli
henne till en fara, en fiende inom henne själf.
— Se där! Du förstår det. Du har alldeles
rätt. Men då vill du väl också bekämpa din velc-
sinthet, som så lätt blir dig öfvermäktig, du vill
väl hädanefter lägga den kraft och stränghet, som
är tillbörlig och just här så oumbärlig, i ditt före-
drag, i hela din verksamhet? Jag kan ju inte
tänka mig annat, nej? —
— Hur menar farbror det?
— Ja, hur menar du det själf, Bodell? Vill
du för framtiden rätta din tolkning af gudsordet
och med all din makt af Guds nåd brännmärka
och bestraffa det just i vår trakt så djupt fallna
och obotfärdigt syndbegifna folket?
— Nej. Det är icke min gåfva. I det stycket
kan jag icke följa farbrors råd — och föredöme.
Detta komministerns svar framfördes i halft
vädjande, halft undfallande ton, men innebörden
drabbade prostens uppfattning i dess hjärterot.
Med kraften af sin sårade värdighet, sin trotsade
auktoritet, krängde han sig halft upp ur hvilstolen,
smällande händerna mot dess armstöd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
