Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En gåfva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2?8 EN GÂFVA
penningunderstöd för resten af sitt lif. Dessutom
hade hon förvärfvat något af den andliga aukto-
ritet, som hennes husbonde så länge innehaft där
i trakten. Så kunde hon också alla hans predik-
ningar utantill och höll på allt vis hans minne
i helgd.
Prästgårdsbarnen blefvo som alltid mycket
glada, när jungfru Jana anlände. De omringade
henne med smekningar och förtjusta tillrop, alla
de små ansiktena logo upp mot den lilla nätta
gumman, hvars hvita och kroknästa hufvud inte
räckte just högt öfver deras. Men hon bar det
med orubblig värdighet, och fast hon var vänlig
mot alla, kom ingen utom barnen henne riktigt
nära. — Efter söndagsmiddagarna brukade emeller-
tid äfven tjänarna få sitt kaffe inne i salen, och
så kom det sig nu, att hedersgästen, jungfru Jana
och fattighjonet Stubb-Marta, möttes vid pastorns
kaffebord.
Marta besvarade den gamla prästhushållerskans
hälsning med sin vanliga undergifna tystnad.
Likväl bröts ej den dagen den högtidliga, men
fryntliga stämningen. Jana språkade oförtrutet
öfver sin kopp och höll sig troget till sitt älsklings-
ämne: pastor Jakob och allt det ovärderliga hon
hade honom att tacka för. Man låtsade inte ha
hört det förr. Minnesgod och talför frammanade
hon de flydda dagarna i prästgården, och skildrade
så lifligt sin salig husbonde, att barnen nästan
tyckte sig se honom vandra genom rummet i sin
gröna nattrock, med kalott på hjässan, pipa i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
