Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En gåfva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KN GAfVA 279
mun och sin kära papegoja på skuldran. — Och
jungfrun grufvade sig ännu öfver den papegojans
klokhet och talang. Hon gaf sig till att härma
den talkunniga fågeln, som plägat ropa:
— Jakob, Jakob! Är du där? Ha-ha, är du däri
Gumman blef därvid själf trolskt lik en pape-
goja. — Så beskref hon dess död, inträffad få
dagar efter pastorns — hvilket ju gifvit den efter-
lefvande Jana dubbel sorg. Och hon tvärtystnade.
Alla de andra tego med. Till dess en liten be-
gärligt frågade:
— Har Jana några fjädrar kvar?
Jana smålog igen och alla de andra med henne.
Det gällde papegojans vackra, lysande fjädrar, hvilka
jungfrun gömt och delade ut åt goda vänner vid
festliga tillfällen. — Prästgårdsbarnen hade fått
flera stycken, men dessa voro längesedan för-
brukade.
Jana nickade skälmskt och letade rätt på sin
svarta sidenpåse, där hon förvarade psalmbok,
glasögon och en hel del annat. Barnen flockades
girigt kring henne, föräldrarna förmanade dem
mildt, och folket skrattade. Endast Stubb-Marta
satt orörlig borta i sin vrå och med halfslutna,
liksom slocknande ögon. — Jungfru Jana sköt
småherrskapet varsamt undan, lyfte en hel bunt
grant, regnbågsskiftande fjädrar i luften och gick
med vanlig beskäftighet rundt salen. Pastorn och
frun fingo hvar sin fjäder, barnen sedan i tur och
ordning, tjänarna likaså — och när Jana till sist
stod framför Stubb-Marta, betraktade alla de två
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
