Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - På ny kula
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
292 PÅ NY KULA
— Tvärtom, liten vän — det är nog det klo-
kaste, jag kan ta mig till.
— Men hvilken skam! Hvilken ringaktning
för ditt heliga kall!
Jean ryckte på axlarna och kunde inte kväfva
ett löje.
— Kära Beata, mitt kall? — Du och hela
världen har ju i alla år förebrått mig att jag alls
inte passar till präst.
Hans svar var så obestridligt, att fröken greps
af en öfverväldigande förbittring. — Hon hade
älskat och förlofvat sig med en präst — hon kunde
inte gifta sig med en försäkringsagent. Vreden
tvang fram tårarna.
— Och inte ett ord har du sagt till mig —
halft skrek, halft snyftade hon.
— Jag frågar dig ju nu, hvad du tycker.
— Ja, nu ! Och jag — förbjuder dig —
jag–––-
Han hostade till. — En plötslig visshet att
han trots allt hennes motstånd obevekligt skulle
utföra dådet, betog henne med ens talförmågan
för en lång stund. Under förfärlig tystnad stir-
rade hon på det förhatliga brefvet, som han en-
vist behöll i sin hand, och han såg på sin klocka
med en behärskad uppsyn, som fullständigt dö-
dade allt hopp och all kärlek i hennes hjärta.
Hon förstod icke, att den slutna, lugna minen i
hans sänkta ansikte gömde en sista, sorgsen af-
vaktan. Denna middag måste brefvet afskickas —
och innan dess skulle han veta, om det var honom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
