Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - På ny kula
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PÅ NY KULA 295
Kyrkoherden blossade oberörd på cigarren.
Han kunde inte tänka sig att detta betydde ut-
trädande ur kyrkans tjänst.
— Så, så, kära pastor Anshelm. Jaja — det
är kanske välbetänkt. Jag förmodar det är en
lärarebefattning — kristendom och modersmål —
eller —?
— Nej, det är en plats i ett försäkringsbolag
— som agent, se, med säker utsikt att avancera
till––––
— Nej, hör nu!
Gamle Hoberg glömde både att röka och
dricka kaffe. Med ett stampande ryck tvärstannade
han gungstolen.
— Nej, det är väl ändå inte möjligt — ro-
pade han.
— Redan gjordt, herr kyrkoherde — svarade
Jean höfligt.
— Å, men pastorn! Det hade jag aldrig
kunnat vänta — inte ens af er.
Jean bugade lätt. Det blef tyst en stund,
medan Hoberg åter satte stolen i gång, barskt
grubblande. Jean snodde sina högst oprästerliga
mustascher. När kyrkoherden ändtligen fick ord
igen, slungade han öfver sin adjunkt alldeles sam-
ma förebråelser, som fröken Eriksson snyftat fram
strax förut. Han visste, liksom hon, att mödan
var alldeles fåfäng och förspilld mot denne öppen-
hjärligt obotfärdige affälling. Men upprördhet
och pliktkänsla tvang honom att tala ut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
