Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - På ny kula
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
294 PÅ NY KOLA
rade Jean ögonblickligen. — Hon tyckte jag såg
full ut.
Man förstod ju, att pastorn skämtade, men
fann hans leende besynnerligt frånvarande. Han
tycktes tänka på något helt annat än det han ta-
lade om. Hans öfverdrifter i samtalsspråket hade
man vant sig att besvara med menande tystnad.
Nu blef denna mer tryckande än vanligt. Pastorn
kände den och sig själf ovanligt besynnerlig. Da-
gen hade bragt honom så mycket — han satt litet
handfallen inför allt det nya, som likt ett befriadt
haf brusade mot honom. Han höll ju just på att
lossa de hindrande förtöjningarna och gå till segels
— men trots sitt friska samvete och sin kallblo-
dighet måste han med inre våld betvinga sina
känslors svallning och hålla tanken klar, nu när
sista dusten väntade.
När kyrkoherden efter middagen tog sin kaffe-
kopp med sig för att vid den få röka i fred på
sitt rum, bad adjunkten höfligt att få följa med.
— Pastorn ville —? — frågade kyrkoherden,
när de hunnit in i arbetsrummet.
— Ja, jag ville tala med kyrkoherden — helt
kort.
— Hm. Var så god och sitt då!
Kyrkoherden slog sig ned i gungstolen och
tände en cigarr. Pastorn valde en stol vid kakel-
ugnen, som om han själfmant velat krypa i skamvrån.
— Af flera skäl — började pastorn — har
jag nu måst antaga ett anbud att slå in på en
helt ny lefnadsbana. —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
