Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En liten spökhistoria
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
304 en liten spökhistoria
Kaptenen nickade tyst instämmande, med en
sidoblick, som bad sonen nu vara nöjd.
— Å, tack, tack, kära farbror — sade do-
centen. Allt mer förundrad hade han blifvit. Då
han här icke trodde sig behöfva några knepiga
omvägar, gick han rakt på sak.
— Tillåt mig endast säga, att jag fann detta
i sitt slag genialiskt!
Kyrkoherden svängde sig behändigt rundt på
den knarrande stolen och tog leende sitt glas.
— Skål, go’ vänner — sade han, godmodigt
afvisande, men med en liten gnista af förstulen
stolthet i ögonvrån.
Den undgick ej docenten.
— Jag anser det åtminstone genomkonstnär-
ligt — vidhöll han.
Kaptenen brummade, medan han klingade
med sin gamle vän:
— Tror jag, det! Tror jag, det!
— Ja — framhärdade sonen på en gång
dristigt och vördnadsfullt — hvarför blef inte
farbror musiker?
— Pojke! — tillrättavisade kaptenen bestört
och rynkade pannan.
— Fantasier, mina vänner — afbröt värden
och strök, med en besvärad åtbörd och en out-
grundlig min, de långa, rika lockarna bort från
tinningarna. Han ville tydligen helst undan det
ämnet.
— Ett godt instrument är det — sade han
och vände sig halft om till flygeln igen. — Jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
