Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En liten spökhistoria
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN LITEN SPÖKHISTORIA 5°)
fick det för godt pris af fabrikanten själf, när han
blef min svärfar.
Kaptenen och hans son betraktade vid dessa
ord ett damporträtt i oval ram, som hängde ofvan
flygeln. Det var bilden af kyrkoherdens tidigt
aflidna hustru, dotter till en af landets främsta
pianofabrikanter.
— Men — fortfor den gamle nästan hem-
lighetsfullt — när jag vistades i G., där jag gjorde
mina första tjänsteår som magister, lånade han
mig ett annat, som var mycket bättre. Vi voro
goda vänner redan då. Utan skryt sagdt var jag
nog stadens eftersöktaste ackompanjatör. De ypper-
sta sångerskor och konsertartister den tiden vände
sig alltid till mig, när de skulle uppträda i G.
Men aldrig spelade jag ett utmärktare instrument
än det, som jag hade till låns hemma i min ung-
karlsdublett. Vid det kunde jag frossa!
— Kunde du inte fått det då för godt pris?
— undrade kaptenen.
— Jo, du! Det var just meningen. Jag
gladde mig mycket åt det. Men det skulle inte
gå på det viset. Någonting hände mig — mig
eller pianot, hur man vill.
— Någonting galet? — frågade docenten.
— Mycket besynnerligt — svarade den gamle
och skakade på hufvudet — någonting oväntadt
och oförklarligt — kan man säga.
De båda gästernas spändt lyssnande miner
röjde deras begärliga uppmärksamhet.
20. - Präster.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
