Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Reseprästen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3.8 RESEPRÁSTEN
ärmar, badade kallt året om och sof för öppna
fönster.
Men pastorn kunde själf icke finna något
orätt i dessa sina vanor, som han behöfde för
hälsans och lynnets skull. Så behöll han dem
hårdnackadt. Hela hans ohjälpliga underlighet
var för honom själf så oumbärlig som blodets
värme, som mat och dryck. Sådan var han född
och vuxen, sådan skulle han lefva och dö.
*
Linnerocken och stråhatten hade pastorn kastat
ifrån sig på en bänk, och nu stod han barhufvad
och i skjortärmarna och med träskor på fotterna,
ifrigt gräfvande. Han skulle vända ett rotfrukts-
land i köksträdgården. Gamle Åberg hade varit där
och gifvit arbetet sitt stumma eller korthuggna
godkännande. Det var redan färdigt till hälften,
och Adam sparade inte sina krafter, ty dels gladde
mödan hans sinne, dels brådskade det. Han skulle
snart därifrån — och inte kunde han resa sin
väg och lämna landet halfgräfdt. — Hunnen till
dess ena kant, höll han upp en stund, stödde
foten mot spadbladet och armen mot handtaget
för att andas ut och för att sucka.
Vårvinden smekte skönt hans fuktade grå-
bruna lockar och fyllde hans mäktiga bröst med
saltfrisk luft från hafvet. Mattornas skira gräs,
trädens hängen och halfutspruckna blad susade
rundt omkring.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 15:33:50 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/praster/0322.html
