Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Reseprästen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RESEPRÄSTEN 321
att hon inte längre letade efter far. Men hvad
kunde hon då vilja? Hur kunde hon våga dröja
så där, så länge? Kanske ville hon se, hur långt
han hunnit med arbetet, sedan hon sist sett till det.
Med bistert skroflig röst bröt Adam tystnaden.
— Nå, hvad tyckes Frida?
— Jo, det är bra, förstås.
Hennes »förstås» kom så genomalldagligt lugnt.
Men hon gick inte sin väg. Då undslapp
det honom:
— Ja, ack, bara jag får det färdigt, innan jag
reser härifrån — nu snart sel
Frida log, men inte spefullt, utan som ville
hon glädja honom, så godt hon kunde.
— Å-jol Pastorn gräfver som en riktig bonde!
De enkla orden klingade af uppriktig beun-
dran, som gällde arbetaren mer än arbetet. Vice
pastor Adam Johannesson blef så ljufligt yr i sitt
grånade hufvud, som han inte varit sedan han i
gossåren dök i bråddjupa sjön.
Med förnyad, skärande smärta kände han, att
flickan där på sanden gjorde denna plats dubbelt
kär för honom, afskedet dubbelt grymt.
Inte visste han alldeles klart, hvad han gjorde,
blott att han ville och måste göra det.
— Tyckes Frida det? Då passa vi två ihop,
se, det tyckes jag. —
Han talade ovanligt fort och nickade bort till
henne halft spörjande, halft befallande.
Hon stod alltjämt stilla, men det mörka huf-
vudet var djupt sänkt som för att dölja den snabba,
21. — Präster.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
