Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ämbetsbröder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3 26 ÄMBETSBRÖDER
han var ännu ungkarl. Man hade rätt att vänta
att han skulle gifta sig inom församlingen, och
lite hvar hoppades bli släkt med prästgården.
Hela staden var enig om, att man skulle ha
Laurelius till kyrkoherde.
Men så kom vice pastorn, och med honom
tvedräkt och split, inbördeskrig. — Pastor Mulltin
hade just den skapnad, som kunde behaga, isyn-
nerhet allt kvinnkön. Smärt, fast litet svankryggad,
med liflig gång och blå, oändligt milda ögon, som
dårande hvälfde rundí i hans skära och brun-
lockiga hufvud. Alla stadens flickor blefvo ohjälp-
ligt kära i Mulltin och trängdes i kyrkan, när han
tjänstgjorde. Men ej blott de unga, lättrörda sjä-
larna drog han till sig som en honungsrik blomma
drar bin. Hans predikningar buros af en strängt
allvarlig, väckande anda, förvånande och be-
undransvärd hos en så ung och fager man. De
rättrognaste och bibelsprängdaste kyrkgummors
skarpaste kritik föll till föga inför hans renläriga
och mäktiga ord. När härtill kom, att hans smäl-
tande röst bjöd på mässning, som gaf alla stadens
musikälskare — och — musikälskarinnor en säll-
spord gratisnjutning, så förstår man, att hans seger
var gifven. Kyrkan blef allt öfverfullare, hvar
gång Mulltin lät höra sig.
Och till Laurelii anspråkslösa, knaggligt tvär-
huggna föredrag lyssnade blott en liten trogen
skara. Församlingen klöfs i två läger, Mulltinianer
och Laurelianer. De senare blefvo, som sagdt,
allt färre, allt vanmäktigare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
