Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ämbetsbröder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÄMBETSBRÖDER 327
Men komministern låtsade ingenting om. På
sin expedition och på alla stämmor gick han oför-
trutet fram i sina gamla ullstrumpor. — Endast
när han mötte sin nye ämbetsbroder, blef han
synbart brydd. Mulltin öfvergjöt sin »kära bror
Laurelius» med sina ögons varmaste strålglans, sin
tungas mildaste välljud. Laurelius hade inte mycket
att svara. Brummande något oklart i sitt stora
skägg, skred han motvilligt bredvid vice pastorn,
som med lif och lust intör hela staden ådagalade
sin hjärtliga tillgifvenhet för komministern. — Folk
tyckte det var vackert, att se en sådan förtrolighet
mellan ämbetsbröderna, men det allra vackraste
var förstås Mulltin.
Laurelius, annars aldrig blyg af sig, blef till
slut nästan skygg för Mulltin och kunde gå långa
omvägar för att undvika honom. Men ibland
sprang den liflige vice pastorn efter och tog fatt
honom.
— Kära bror Laurelius I Du är väl inte rädd
för migl
Och Laurelius hade just ingenting att svara.
Som väntadt var söktes den lediga kyrko-
herdebefattningen af båda pastorerna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
