Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ämbetsbröder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
530 ÄMBETSBRÖDER
förstår jag inte alls. Och jag tror inte heller, att
församlingen ser saken så.
— Nej, inte än. Men om du klart och tyd-
ligt, som du kan det, ger tillkänna, att du icke
vill gå de äldre i vägen. —
— Ja, men det kommer jag inte att göra —
och Mulltin sökte med ett häftigt simtag hinna
undan. Men Laurelius hade redan fått fast hans
ena arm, så att han svängdes tillbaka i cirkel.
— Då får jag allt doppa dig ett slag — sade
helt lugnt komministern.
— Doppa? — utbrast vice pastorn förfärad.
— Ja, som vi brukade i min skoltid med
så’na, som hade för god flax hos lärarna, ser du.
Seså. —
Hans stora kraftiga händer grepo stadigt om
Mulltins mjälla, hvita skuldror och tryckte honom
hastigt ner i vattnet.
— Laurel–––-!
— Inte skrika, för då så —!
Och än en gång sänktes den sprattlande
Mulltin ner i djupet.
— Hjälp I — försökte han ropa, när han kom
upp igen, men då förnyades doppningen omedel-
bart för att nu räcka så länge, att när Mulltin
sedan återsåg hafvets blanka yta och dagens ljus,
var han alldeles yr i sitt vackra, våta hufvud, all-
deles matt i sin spänstiga kropp. Då tog Lau-
relius honom på ryggen och sam raskt till bassi-
nen. — Där öfverantvardade han ämbetsbrodern i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
