Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Räddad idyll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RADDAD IDYLI
en liten nattfjäril bland fruns yppigt svällande
kjolar. Ett mjukt, svart silkesskägg var hans lilla
gula anletes enda prydnad; hans hustru brukade
också med förkärlek kamma det mellan sina mo-
rotsrunda, rosiga fingrar.
Man visste inte rätt, hvilket som föreföll mest
oroande, deras skärmytslingar eller deras herde-
stunder. Alltid kunde man frukta, att frun skulle
krossa sin lille man med sina näfvar eller sina
läppar. Men — han höll ihop och lyckades be-
vara skenet af att vara herre i sitt hus.
Emellertid hade han länge varit krasslig och
nervös, trots kärnmjölk och sittbad, hvarför han
på fruns tillrådan begärt adjunkt.
En sådan ankom äfven — en ung nybakad
teolog med fjunigt mjäll hy och milda ögon i
ljusaste himmelsblått.
Han visade sig icke endast som skötsam ex-
peditionskarl och lyckad predikant utan äfven
familjetreflig, rar och underdånig. Allting under-
kastade han sig lika villigt, stänkvälling och öl-
supa, barnskötsel och kafferep. — Kyrkoherden
hade ingenting att anmärka och frun var mer än
nöjd. Husets äldsta dotter, Elna, en försigkommen
femtonåring, blossade af sällhet öfver att få läsa
sig fram för adjunkten.
Inom kort sade han tant till frun, farbror
till kyrkoherden och Elna till Elna. De kallade
honom Dagobert, ty det hette han. — Rätt som
det var, blef han sjuk. Han kom en dag inte ner
till frukosten. Pigan frambar hans ursäkt men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
