Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Räddad idyll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RADDAD IDYLL 5Î7
kunde inte klart angifva, hvad som fattades honom.
Frun tog illa vid sig och traskade resolut upp till
vindsrummet, där pastorn bodde. Den gode pastor
Dagobert bief pliktskyldigt tacksam men bad att
få bära sin börda ensam. Förgäfves! Tant Bo-
vallius tog nu hand om honom.
Det var en helt vanlig sommaråkomma, hvar-
med försynen pröfvat pastorn, närmast vållad af
krusbärskart och alltför tunna västar. — Men nu
blef det annat af. Fruns moderliga instinkter —
och en del andra med för resten — hade vaknat.
Laxativ och hafresoppa, terpentinolja och mag-
gördlar! Utan nåd. Frun döpte sjukdomen till
blindtarmsinflammation och förklarade, att det
gällde adjunktens lif. Hon slösade omsorger på
honom. Hela prästgården vändes upp och ner
för den stackars gossen.
Pastorn låg pionröd af hetta och maktlöshet
och fördrog vårdarinnans alla åtgärder, tåligt som
ett tjänsteåliggande.
Kyrkoherden däremot började bli missmodig.
I ett slag hade han blifvit af med både biträde
och fru. Och allt hvad huset förmådde af jordisk
njutning drog upp till vindsrummet. På fruns
order röko alla visthusets, trädgårdens och skaffe-
riets godsaker förbi kyrkoherdens näsa för att
stärka och vederkvicka hans adjunkt. Aldrig hade
frun ägnat sin man hälften så mycket öm vård,
aldrig hade han fått se skymten af slika frukost-
brickor, serverade med buketter af de fagraste
blomster i de finaste kristallglas.
22. — Präster.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
