Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Räddad idyll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RÄDDAD IDYLL 339
var enbart för Elnas räkning, frun tagit pastorn
till föremål för sin utomordentliga välvilja.
— Blirhan intebrasnart? —gnälldekyrkoherden.
— Jo, om vi bara nu få vara i fred. Nu är
han på bättringsvägen. Just nu är största försik-
tighet af nöden — annars kommer recidiv och
sviter och då kan allt vara förloradt.
Kyrkoherden såg ut, som fann han inom sig
denna möjlighet innebära en ganska god lösning.
I hvarje fall bättre än det närvarande tillstån-
det, som blef outhärdligare dag för dag. Det
var som om han inte funnits till. Husmodern,
tycktes ha förgätit make, barn och allt. Hela
huset seglade vind för våg, medan frun ledde
adjunktens gödkur. — Ofta återvände hon inte
före midnatt till de nedre regionerna, så att ville
gemålen gräla, fick han i nattrock och tofflor
klifva upp och hämta henne. Det lyckades inte
alltid. Frun reglade om sig och konvalescenten,
och svarade på sin makes förbittrade rop och
dundrande bankningar med att slamra med skölj-
kannor och andra porslinskärl och jollra moderligt
lugnande med adjunkten. — Hväsande arg som
en geting måste då den utestängde tassa ner igen
till sin ofrivilliga ensamhet. Länge låg han vaken
och grubblade. En gång fick han det infallet att
betala med samma mynt. Beslutsamt sprang han
emot henne, när hon öppnade sängkammardörren,
och förbjöd henne tillträde till den gemensamma
bädden. Hon knuffade lugnt in honom, nöp ho-
nom i armen och ledde honom till sängs.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
