Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Räddad idyll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
33« RÄDDAD IDYLL
Slutligen förebrådde han i försiktig ton sin
hustru att hon rakt skämde bort den unge man-
nen och sålunda mer skadade än gagnade honom
i såväl kroppsligt som andligt hänseende.
Hon svarade strängt:
— Vill du, vi ska låta Dagobert dö ifrån oss?
Tycker du —?
Han visste nog hvad han tyckte, men för-
bluffad af hennes bistra svar, gaf han vika. Då
smällde hon honom uppmuntrande på ryggen och
tilläde, småslugt:
— För resten, kära gubben, är inte Dagobert
redan medlem af familjen, så — kan han väl bli.
Detta var ett verkligt, afgörande argument.
Kyrkoherden hade alls ingenting emot att i sinom
tid få den lofvande, rikt utrustade unge ämbets-
brodern till svärson. Han böjde sig för fruns fram-
synthet.
Och hon sparade sig inte i kampen om
pastorns dyrbara lif. Hon lunkade i trapporna
och huserade oförtrutet däruppe hos sjuklingen.
Det var, som hade hon fått hela sin frodiga, sprit-
tande ungdom tillbaka. Naturligtvis vek döden
från sjuklägret, gaf tappt för denna lifskraftiga
prästfru. Adjunkten låg och blef fet som en baby
och längtade snart upp igen. Hon tystade ner
honom, och när han envisades, brast hon i gråt.
Han fick be om förlåtelse och lofvade vara snäll.
Frun fördubblade sin omvårdnad.
Men kyrkoherden vankade omkring i allt
dystrare tankar. Han började ana, att det inte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
