Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Räddad idyll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RADDAD IDYLL
Î41
dugg af hvad den andra menade. De kunde lika-
godt talat hvar sin dialekt af grönländska och
eldsländska. När hon tillfälligt bodde under hans
tak, såg han henne också aldrig; hon for oupp-
hörligt omkring i trakten och ställde till oreda.
Det var hennes specialitet.
Äfven prästgården brukade hugnas med hennes
besök. Inte trifdes hon och fru Bovallius särdeles
väl tillsamman, tvärtom. De afskydde och för-
löjligade hvarandra.
— Hon har ju ingen kropp, mänskan — sade
den väldiga prästfrun om sin granne.
— Gud i himlen, en sådan kropp hon har!
sade den lilla ryttmästarfrun om kyrkoherdens fru.
Detaljanmärkningarna voro legio. Men alltid kunde
de dricka hvarandras kaffe såsom ståndspersoner
och skvallra i kapp. Och kyrkoherden och rytt-
mästarfrun satte hvarandra myeket högt. — En
finare präst kan man inte få — försäkrade hon
sakkunnigt.
— Det är en kvinna med andliga intressen —
sade han.
— Det blir hon inte fet af — svarade då
hans hustru.
— Hvarför ska alla behöfva vara feta? — gen-
mälde han.
— Å, gubben lilla, ni kunde allt behöfva lite
kött på benen, både du och hon — afslöt frun,
segerstolt.
Hon hade aldrig varit det minsta rädd för sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
