Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Räddad idyll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RÄDDAD IDYLL
lilla granne, därtill ansåg hon sig alltför öfver-
lägsen i de viktigaste afseenden.
En vacker dag höll ryttmästarns ekipage vid
prästgårdstrappan. Barnen störtade in och för-
kunnade nyheten för kyrkoherden, som blek och
öfvergifven satt och rotade i expeditionsböckerna.
Han sprang glad ut och tog emot. — Det
var den lilla frun, som kom på visit; i silfvergrå
sommardress och dito spetsparasoll.
— Ska vi säga till mor? — undrade barnen.
— Nej — sade kyrkoherden ifrigt — tant får
ursäkta mor. Mor har ju inte tid. Mor kan inte
gå ifrån Dagobert. Ni vet, att ni inte få störa
henne. Pastorn är så sjuk, så sjuk.
Småttingarna lydde. Kyrkoherden förde in
sin gäst under vördsamma och kristligt under-
gifna ursäkter för att huset var utan värdinna. —
Gästen blef idel deltagande. Förtroligt slog hon
sig ner bredvid den malätne lille själasörjaren,
systerligt tröstande. Han beklagade sig inte, men
hon förstod hans minsta axelryckning, minsta
suck och ögonkast, som undslapp honom. Hon
förstod helt enkelt, hur det stod till på prästgården.
Det var något för henne detl Efter en varmt
uppmuntrande hälsning till fru Bovallius, och löfte
om art snart komma igen, for hon sin väg.
När prästfrun fick höra, att väninnan varit
där, nickade hon helt belåtet.
— Jag har annat att göra än prata jag. Jag
tar inte emot Gubben får vara artig i stället.
Och gubben var artig. Han snobbade upp
M2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
