Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Räddad idyll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RÄDDAD IDYLL 347
tjusande intryck eröfra prästfruns skyddsling. Hon
betygade sin innerliga glädje att få träffa den lof-
vande unge herden, om hvilken hon hört så
mycket godt och hvars svåra sjukdom väckt hennes
djupa deltagande. Kyrkoherden inföll då helt
menlöst:
— Ja, min lilla gumma har räddat hans unga lif!
Men gästen blef allt ifrigare och bad pastorn
för all del besöka herrgården, härnäst hon var
hemma. Det skulle vara henne så kärt. — Då
svarade prästfrun i hans ställe:
— Det blir nog intet af, du. Dagobert reser
nu, han som du. Min gubbe är så kry igen, att
han kan själf sköta alltsamman.
— Ja, gudilof! — instämde kyrkoherden.
Pastorn gapade. Och ryttmästarfrun bet sig
krampaktigt i läppen. När så fru Bovallius nådigt
tackade henne för den vänlighet, hon under som-
maren visat hennes man, tog hon brådskande far-
väl. På trappan stod den lille kyrkoherden med
barn och blomma och vinkade, till dess den silf-
vergrå spetsparasollen rullat bort på skogsvägen.
Då gaf han barnskaran och Dagobert en nick,
som betydde: försvinn, häfde sig på tå och tryckte
sitt svarta silkesskägg mot sin hustrus blanka, rosiga
kind. — Två hvita dufvor kuttrade förälskadt på
prästgårdstaket.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
