Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Räddad idyll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
346 RÄDDAD IDYLL
han plirade åt henne förnumstigt och skälmaktigt.
De tego båda en stund och började klä af sig utan
att tända ljus.
— Ryttmästarns kommer på afskedsvisit i
morgon — sade han sakta och knäppte upp kragen.
— Reser hon sin väg? — skrek frun.
— Ja, jal Men tyst för all del. Du väcker
Dagobert. — Jo, hon reser — för — ryttmästarn
vill inte släppa till ekipaget mera, fullt så ofta.
Fru Bovallius kunde inte återhålla ett hjärte-
godt skratt. Hennes ståtliga kroppshydda skakades
som af en jordbäfning.
— Akta migl — pep hennes man.
Men hon hade redan slutit honom i sina väl-
diga armar och satt honom i sitt knä. Återför-
eningens och försoningens kyssar ekade i säng-
kammaren, och de lummiga träden utanför hvi-
skade en gammal landtlig pastoral. —
Morgonen därpå mottogs ryttmästarfrun af
två ömt mysande, ogrumladt lyckliga makar. Hon
spratt till som stungen af ett osynligt spjut, likt
en slända, spetsad på nål. Hastigt hade hennes
blick varsnat — och det var inte svårt att upp-
täcka — att prästfolket alldeles förvandlats på denna
enda, korta natt. Med förbittring kände hon sig
besegrad, just när hon stod i begrepp att trium-
ferande lämna efter sig en sörjande vän, en straffad
väninna.
När sedan pastor Dagobert, skinande af hälsa
och blygsamhet, föreställdes för henne, beslöt hon
att i sista stund ta revanche genom att med ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
