Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sista besöket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SISTA HESOKET 555
— Tack, tack! Sitt nu — där i gungstolen!
Jag sitter här, bredvid Hans. Drag den fram hit
till bordet och tag dig litet saft! Vill inte Hans
ha litet mera?’
— Nej, tack, snälla tant!
Pastorn lät nu varm af aktning och sonlig
ömhet.
— Och pappa är kry?
— Jo, tack, svarade John med ens allvarsam,
han predikar riktigt ofta nu. Men gikten är svår
— och det märks allt på ett och annat.
— Gikten! Å, min käre stackars gosse!
Prostinnan halfslöt händerna framför sig, så
att fingertopparna berörde hvarandra och hakan.
— Men annars må vi förträffligt alla —
skyndade sig John att tillägga, medan han blan-
dade till drycken.
Han var tredje son af den gamla fruns äldste,
som sedan ett tjugutal år satt som kyrkoherde i
en liten ort i Sydsverige. John hade efter några
universitetsår afbrutit studierna på grund af medel-
löshet och därefter på eget bevåg och med en
för hans förhållanden oerhörd djärfhet följt sin
inneboende drift och begåfning. Nu var han en
smula journalist och hade dessutom ett par vers-
böcker på sitt samvete. Detta oförvägna och
vanskliga val af lifsuppgift hade inom släkten be-
röfvat honom så godt som allt hvad han där kunde
mista, sympati och förtroende.
Han tycktes oförklarligt nöjd ändå. Det var
med en viss, nästan retad förvåning öfver att se
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
