Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sista besöket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
StSTA BESÖKET 357
John bröt en pepparkaka itu, men åt den ej.
— Du skrifver? — insköt pastorn, mera hå-
nande än spörjande.
— Åja!
— Det är poem, kan jag tro? — frågade
gumman vidare. Vackra poem?
— Ja, det är vers.
— Lönar det sig? — stack pastorn till.
Unge herr Johns leende blef ofrivilligt litet ste-
lare, liksom afkyldt. Om han ändå haft dem en och
en, hvar för sig! För farmors skull ville han
inte huta åt pastorn, och för pastorns skull ville
han inte be farmodern byta ämne. Han stoppade
halfva kakan i mun och svarade, tuggande:
— Tack, jag klagar inte.
— Nej, nej — suckade den gamla — vi få
bära vår börda och förlita oss på Gud. Han
hjälper — han ensam kan det.
— Och farmor får vara kry alltjämt —
högg John in, fast han visste att hon ju var vid
god hälsa.
— Tant försummar icke en gudstjänst, svara-
de pastorn i hennes ställe.
— Ja, i kväll ämnar jag mig med Guds hjälp
ned i domkyrkan att höra vår käre Hans hålla
aftonsången.
— Så — John vände sig, munter igen, mot
pastor Hans — så, du är domkyrkokomminister?
— Jag är det, ja.
— Det lönar sig, hvad? Bättre än min vers?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
