Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - ANDRA KAPlTLET. Farmor och gamla Kerstin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
för dem, att när de kunde taga sig någon längre tids
ledighet, tillbringa denna med sina familjer i den
gamla prästgården.
När sommaren kom blef det därför lif och rörelse
i Tomteboda, och farmors vackra gamla anlete
strålade, och morbror Hans log sitt fryntliga leende, när
den yngre och yngsta generationen samlades kring
dem.
Men inga kommo så tidigt och stannade så länge
som Magda och hennes föräldrar, ty Magdas far,
som var lektor i en gosskola hade lång tjänstledighet
och små inkomster, och för honom var det icke blott
ett nöje utan äfven en i ekonomiskt afseende god
hjälp att få tillbringa sommarmånaderna i Tomteboda.
»Frun är aldrig så glad, som när lektorns
kommer», påstod Kerstin, trotjänarinnan, som följt med
från det ståtliga Rynäs, och däri hade hon rätt. Det
var som om den af ’gossarne’, som haft största
bekymren att kämpa emot legat den gamla frun
varmast om hjärtat, och matmoderns känslor delades i
detta fall till fullo af Kerstin, som gungat ’Olof’ på
sina armar, bevistat hans doktorspromotion, stickat
hans strumpor, användt en stor del af sina
sparpengar till en ståtlig bröllopsgåfva åt honom och hans
vackra unga brud, som tagit gummans hjärta med
storm, samt några år senare uppbjudit all sin
förmåga att grundligt skämma bort hans lilla dotter.
Åt Magda sparades från den ena sommaren till
den andra alla karameller Kerstin fick, åt henne
stickade gumman i oändlighet strumpor, hvilkas fason
med åren blef allt besynnerligare, åt henne spann
hon de långa vinterkvällarna garn, som farmor sedan
lät väfva till klänningar.
Men det måste bekännas, att det var med tämligen
blandade känslor Magda mottog alla de gåfvor
Kerstin i sin ömhet slösade på henne. Karamellerna
voro, trots pappersomslaget, ofta öfverstänkta af
snuskorn, strumporna trängde öfver vristen och voro för
vida i hälen, och klänningarna blefvo ofta föremål
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
