- Project Runeberg -  Den gamla prästgården /
58

(1905) [MARC] Author: Ebba Nordenadler
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - SJUNDE KAPITLET. I farmors rum.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Den lilla flickan satte sig suckande tillrätta i
stolen igen. Så var den roligheten slut. Farmor kunde
gärna ha låtit dem hålla på en stund till. Kanske
de till sist — kysst hvarandra, och tänk hvilket
öfvertag öfver Harriet hon då hade fått!

Det hade hon för öfrigt redan nu. Nästa gång
Harriet inte ville göra, som hon ville, skulle hon
lägga hufvudet på sned och säga på Gerhards
släpiga sätt:

»Jag trodde, du tyckte litet om mig, Harriet!»

Magda kunde ej låta bli att skratta vid tanken
på den förbluffade min Harriet då skulle göra.

Efter en stund öfverraskade hon sig åter med att
stirra på prins Gustaf. Han såg ändå bra god och
rar ut. Och farmor hade nog rätt uti, att det var
ett okynnigt pojkstreck att narra omkull den
beskedlige kantorn. Tänk ändå så snäll farmor var, som
ej strax gick åstad och berättade för far, när Magda
bar sig illa åt. Det är ända bra trefligt med folk,
som inte skvallrar.

Magda började bli helt vek om hjärtat. Farmor
såg så trött ut i dag — tänk om hon skulle bli sjuk
af sorg öfver Magda, som alltid var så stygg och
trotsig.

Den lilla flickans ögon fylldes af tårar, och hon
vred sig oroligt på stolen. Hon kände hur ångern
kom smygande öfver henne och ville göra ett försök
att bli den kvitt — den plågade henne alltid så
rysligt den där ångern.

Steg hördes på sandgången under fönstret. Magda
tittade åter ut. Jaså, där gick Anna-Stina med
krattan för att kratta terrassen. Och Magda, som alltid
brukade vara med och beundra alla de vackra
mönster hon krattade i sanden. Gamla otäcka klockare
där, som skulle komma att narra henne att narra
omkull honom, så att hon fick sitta och ha tråkigt
en hel förmiddag! Magdas upprorsanda stack på
nytt fram hufvudet.

Om det bara varit Gertrud, som trillat af stolen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:34:00 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/prastgar/0058.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free