Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - NIONDE KAPITLET. Magda gör ett besök.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Hon har flyttat hit och kommer aldrig mer att
lämna Tomteboda socken», svarade kantorn, men i
så nedstämd ton, att Magda såg helt öfverraskad ut.
Hon hade hört talas om det goda förhållande, som
rådde mellan klockaren och hans gamla mor och
kunde därför ej förstå, att han såg så ledsen ut, när
han talade om att hon flyttat till honom.
»Det hade varit roligt att få hälsa på henne»,
sade Magda artigt, »men hon ligger kanske och
hvilar.»
Det ryckte litet i kantorns magra ansikte.
»Ja, hon ligger och hvilar», eftersade han med
så stor högtidlighet, att Magda ej kunde låta bli att
draga på munnen. Det var för lustigt, att han alltid
skulle tala i den där högtidliga tonen, om det också
gällde de minsta småsaker. Hans nästa ord skrämde
dock Magdas leende på flykten. »Hon ligger och
hvilar, men inte här hemma hos mig. Därute —»
han gjorde en åtbörd mot fönstret, som vette ut mot
kyrkogården, »hvilar morsgumman från sitt trägna
arbete.»
Magda såg ledsen och förlägen ut. Att ingen
talat om för henne att fru Levin var död, så att hon
sluppit göra kantorn ondt med sin sorglösa fråga.
»Förlåt — jag visste inte —» stammade hon.
»Det gör ingenting, jag talar gärna om gumman
mor», sade han stilla. »Magda kan förstå hur högt
jag sätter henne i mina tankar, när jag säger att jag
ej gift mig, därför att jag aldrig träffat en kvinna
som liknat henne i godhet och själfuppoffring.»
»Det är precis så .med mig också», försäkrade
Magda med stor bestämdhet. »Jag har ofta tänkt,
att jag aldrig skall gifta mig, därför att det inte kan
finnas någon som är så god som min far.»
Öfver kantorns tunna läppar drog skuggan af ett
smålöje.
»Ja, man får stora pretentioner på människor,
när man haft sådana föräldrar som Magda och jag»,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
