- Project Runeberg -  Den gamla prästgården /
77

(1905) [MARC] Author: Ebba Nordenadler
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - NIONDE KAPITLET. Magda gör ett besök.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sade han, »och sedan händer det så lätt, att man får
namn om sig att vara dryg och högfärdig.»

Magda såg smått besvärad ut; hon visste att detta
var allmänna omdömet om den stela och afmätta
klockaren.

Minnena strömmade öfver honom och med blicken
fäst på kyrkogårdens lummiga träd fortsatte han
halfhögt och liksom för sig själf:

»Gumman mor var bara en tarflig torparänka
hon, men hon behöll kvar sitt torp och sträfvade
och arbetade från morgon till kväll för att jag skulle
få studera och bli en fin herre. Och för att glädja
henne läste och pluggade jag, fastän jag mycket hellre
velat bli landtbrukare, och för hennes skull vande
jag mig att ge akt på hvart ord jag sade och hvarje
rörelse jag gjorde, så att alla skulle bli varse, att
hennes son blifvit en fin herre. Hon berättade mig
en gång med tårar i ögonen, att folk verkligen fällt
det omdömet om mig, men det målet hade vi nog
nått på bekostnad af min naturliga liflighet och
ungdomsfriskhet.

»Det hämnar sig själft att göra våld på naturen;
det gör lika ondt, som att klämma in foten i en för
trång sko. Det tänkte dock gumman mor aldrig på,
och efter några år gjorde jag det ej heller själf.

»Tack vare henne behöfde jag ej göra några
skulder, och när jag ändtligen hunnit så långt att jag
blef utnämnd till klockare och skollärare här, var
det morsgumman, som för sina sparpenningar
skaffade mig hela möblemanget.

»Men när jag bad henne att flytta till mig
svarade hon envist nej, fastän jag visste, att det sved
i hennes hjärta.

»Du skall gifta dig med en fin flicka, Jakob»,
sade hon, »och jag vill inte bli en nagel i ögat på
henne och hennes släkt. Hemma på torpet är min
plats, där stannar jag, annars kunde det en dag
hända, att du komme att blygas för din tarfliga
mor.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:34:00 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/prastgar/0077.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free