Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - TIONDE KAPITLET. Till Gerhard.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stora blanka plättar på sanden och bildade små
floder i sluttningen ner mot löfsalen.
Anna-Stina stod ett par ögonblick i köksuppgången
och grufvade sig, så knöt hon beslutsamt fastare till
sin uppskörtade kjol och sprang så att det smutsiga
regnvattnet stänkte högt upp på hennes bara ben bort
till stuprännän för att maka sån bättre tillrätta
under den.
Någon, hvem det nu var, hade gifvit den en knuff
åt sidan, så att vattenstrålen endast träffade dess
yttersta kant. Inte gick det an att låta det rara,
välsignade regnvattnet förfaras på det sättet.
I förbifarten kastade hon en blick upp mot
sängkammarfönstret, där Magda stod, och skrattade mot
henne, så att de starka hvita tänderna lyste. Det ville
mer till än en regnskur att förstöra Anna-Stinas goda
lynne.
Så var det ej med Magda, ty det var knappt
någonting hon afskydde så mycket som regn, och det
var med högst misslynta blickar hon spejade upp
mot den tunga grå himmeln efter en enda liten blå
fläck. Men molnen hängde så täta och mörka, att
Magda befarade att de aldrig skulle orka med att
skingra sig.
Hon suckade kort och otåligt och vände sig inåt
rummet; där satt farmor så lugn och förnöjd i soffan
med sin stickning, som om det varit det härligaste
solsken man kunde önska, och far satt i andra
soffhörnet med sin bok och föreföll, äfven han, att vara
nöjd med sin tillvaro.
Vid Kerstins bord sutto gumman, Harriet och
Gertrud med sitt arbete och småpratade, synbarligen
oberörda af regnvädret.
Där hade Magda också stundtals setat, men
alltsomoftast kastade hon dockklänningen från sig för
att resa sig upp, trycka ansiktet mot rutan och
förebrående stirra upp mot himmeln.
Dotterns oro väckte slutligen lektorns
uppmärksamhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
