- Project Runeberg -  Den gamla prästgården /
87

(1905) [MARC] Author: Ebba Nordenadler
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - TIONDE KAPITLET. Till Gerhard.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

att Harriet fortfarande är mycket söt har Gertrud
redan berättat. Adjö säger

         Magda.»

Gertrud höll på att vika ihop brefvet, när Harriet
kom in.

»Jag har visst glömt nyckelknippan häruppe»,
sade hon, seende sig omkring med en likgiltigt
sökande blick, hvilken äfven liksom händelsevis föll
på brefvet. »Hvem har du skrifvit till, Gertrud?»

»Nyckelknippan ligger midt på spegelbordet i
sängkammaren, och du vet mycket väl, att brefvet är
till Gerhard», sade Magda skoningslöst.

Harriet, som fann sig genomskådad, slog sig ned
vid bordet och frågade helt ödmjukt:

»Får jag läsa brefvet, Gertrud?»

»Ånej, det är inte värdt», svarade Gertrud, med
skäl rädd, att systern då skulle lägga hinder i vägen
för dess afsändande. »Du minns ju, att vi kommit
öfverens om att inte sätta i fråga att läsa
hvarandras bref.»

Harriet ångrade i denna stund bittert, att hon
föranstaltat denna uppgörelse en gång då Gertrud
envisats att taga del af hennes förtroliga utgjutelser
till en af sina barndomsväninnor, men nu var det
för sent och det återstod henne ej annat än att foga
sig i sitt öde, rodnande under Magdas obarmhärtigt
skälmska blick. Den flickan kunde verkligen vara
bra taktlös ibland!

Harriet satt en stund tyst med ögonen envist
fästade på en papperslapp, af hvilken hon förgäfves
sökte forma en liten strut.

»Har du hälsat honom från mig?» frågade hon
därefter och såg upp med ett smått förläget leende.

»Nej inte särskildt», svarade Gertrud, »men det
kan du göra själf,» och hon sköt brefvet upp och
nervändt till systern, som efter ett kort betänkande
skref på tomrummet mellan papperets öfre kant och
begynnelseorden;

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:34:00 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/prastgar/0087.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free