- Project Runeberg -  Den gamla prästgården /
134

(1905) [MARC] Author: Ebba Nordenadler
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - FEMTONDE KAPITLET. Från Gerhard.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Kanske det kan roa er att höra ett par gamla
sagor från de trakter i Harz, som jag besökt. Så
här lyda de:

                        Regenstein.

På det gamla slottet med detta namn, af hvilket
nu blott några murar återstå, höll för många hundra
år sedan en af grefvarne Regenstein en vacker
högboren fröken fången i en inom borgen befintlig
klipphåla.

Hennes fader ägde den i närheten liggande borgen
Heimburg. Hon hade redan förut skänkt sin tro åt
en ung vacker riddare och såsom trohetspant
mottagit en gyllene ring af honom.

Kort tid därefter lärde Regensteinaren känna henne
och blef lidelsefullt förälskad i den sköna flickan,
hvilken dock naturligtvis afslog alla hans anbud.
Då beröfvade lidelsen den mäktige grefven all
besinning; han bemäktigade sig med våld den älskade
och förde henne till sitt slott, där han hoppades att
hon skulle glömma det förflutna och skänka honom
sin kärlek.

Men den ädla flickan tänkte på de löften hon
gifvit sin brudgum, och hvarken böner eller hotelser
kunde förmå henne att blifva grefvens maka.
Förbittrad öfver hennes vägran lät den uppbragte
grefven inspärra henne i den dystra klipphålan, dit
hvarken solens eller månens strålar förmådde tränga.

Omgifven af evigt mörker hörde den olyckliga
inga andra ljud, än när regnet eller stormen piskade
fängelsets klippväggar. Då grep henne en våldsam
längtan efter ljus och frihet, och med den styrka,
som förtviflan och sorg förlänar försökte hon
genomborra den mjuka sandstenen. Den ring som hon
fått af sin älskade blef hennes verktyg, och hon
begynte att skrapa med den på fängelseväggen utan
att knappt unna sig någon hvila. Det mödosamma

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:34:00 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/prastgar/0134.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free