Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - FEMTONDE KAPITLET. Från Gerhard.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fäderneslandet sitt bistånd, följde den kejserliga hären
mot de hedniska slaverna, och medan de blodiga
striderna utkämpades i östra delen af det stora riket,
väntade Luitburg under sorg och ängslan troget sin
älsklings återkomst.
Längtan efter honom och fruktan för hans lif
sammanpressade ofta i ångest hennes hjärta, och då sökte
och fann hon tröst blott i böner till Gud och hans
helgon.
Men det tycktes, som om hennes fromma
förböner ej blefvo hörda, ty Volkmar var icke med den
hemvändande, segerrika hären, och ingen af hans
krigskamrater kunde gifva besked om hur det gått
honom.
Då hängaf sig Luitburg åt den djupaste sorg, ty
hon trodde att Volkmar stupat i kriget.
Så djup och våldsam var hennes bedröfvelse
öfver den förlust hon lidit, att hon ej längre kunde
dela de sinas glada lif på den vackra borgen utan
beslöt att i from afskildhet endast lefva för att tänka
på den döde och bedja för hans själ. Hon drog sig
tillbaka djupt in i skogen och lefde i en aflägset
liggande klipphåla ett fromt och försakande lif.
Men den ständigt djupa sorgen, som krossat
hennes hjärta, förtärde också inom kort hennes späda
kropp. I sin ungdoms vår slöt hon för alltid sina
trötta ögon tillhopa.
Men knappt var hon afsomnad och låg såsom ett
helgon på den torftiga mossbädden i sin grotta, förrän
raska hofslag dånade genom skogen. En ståtlig
riddare höll in sin eldige springare framför grottan och
kastade sig ur sadeln.
Det var Volkmar, den såsom död begråtne, hvilken,
svårt sårad råkat i fångenskap och först helt
nyligen lyckats rädda sig genom flykt.
Så fort det var honom möjligt skyndade han hem
för att sluta sin brud i sina armar. Men när han
nu inträdde i grottan stannade han hastigt, förlamad
af skräck. Därpå brast han ut i hjärtslitande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
