Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - FEMTONDE KAPITLET. Från Gerhard.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
snyftningar, och kastade sig på knä vid sin älsklings
dödsläger.
Efter denna stund förlorade lifvet också för
honom allt värde och behag. Där hvarest hans
älskade tänkt på honom och bedt för hans själ, där
ville äfven han tillbringa sitt lif under tankar på
henne och fromma böner.
Han tog sitt hemvist i klipphålan, där Luitburg
lefvat och dödt och förde där till sin död ett åt Gud
helgadt lif.»
Gertrud gjorde ett kort uppehåll, sedan hon läst
de båda sagorna till slut.
»Det var vackra sagor», anmärkte Magda, men
utan vidare entusiasm. Hon hade hellre hört
berättas om häxorna på Brocken eller om de vilda
gastar och troll, som lära husera i de underbara
skogarna på Harz.
Gertruds ögon glänste.
»Jag tycker att de äro mer än vackra», sade hon
sakta och sände Gerhard en rörd tanke. Hon trodde
sig veta, hon, hvarför han just berättat de sagor
som rörde sig om trofast kärlek — kärlek trofast
intill döden.
»Det är skada, att man ej har några berättelser
från våra dagar om sådan ståndaktig kärlek», sade
Harriet. »Nu för tiden dör ingen af sådant.» .
»De ha annat att göra än bara sitta stilla och
tänka på sin käresta», framkastade Magda
vanvördigt. »Om Luitburg helt vackert stannat hemma och
fortsatt med sina vanliga sysselsättningar, så hade
hvarken hon eller Volkmar behöft dö i förtid»,
tillade hon retsamt. Ibland fann hon ett nöje i att
reta Gertrud för hennes »pjoskiga känslofullhet» i
motsats till andra gånger, då kusinens svärmiska
utgjutelser kunde röra henne till tårar.
Gertrud såg på henne med djup förebråelse och
fortsatte läsningen af brefvet:
»Nu för tiden för oss lifvet så brådskande framåt,
att väl ingen såsom dessa sagors hjältar och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
