- Project Runeberg -  Den gamla prästgården /
149

(1905) [MARC] Author: Ebba Nordenadler
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - SJUTTONDE KAPITLET. Gertrud når sitt mål.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


»Jag, sade ingenting, ty mamma kom i detsamma»,
svarade Lizzie litet kort, och minnet af att hennes
mor sagt så mycket mer under hemvägen, kom
hennes ansikte att hastigt mulna. Fru Sigrid var en
ganska sträng mor, som afskydde koketteri och
kurtis och hade mycket besvär att öfvertyga sin vackra
dotter om, att en ung flicka bör iakttaga en kallt
afvisande hållning mot ungherrarne, synnerligast om
de äro löjtnanter, ty dem misstrodde hon mer än
alla andra.

»Träffade du honom icke vidare?» frågade Harriet.

»Nej, han reste dagen därpå, och sedan for jag ut
till släktingar på landet.»

»Å, att du ville göra det, när du hade så roligt
inne i staden!» utbrast Gertrud förvånad.

Nej, det ville Lizzie visst inte, men hennes mor,
som tyckte sig finna, att de många nöjena hade en
menlig inverkan på dottern och mer än allt annat
fruktade, att hon skulle utvecklas till en kokett och
ytlig ung dam kom helt hastigt på den tanken, att
det vore nyttigt för Lizzie att tillbringa vårmånaderna
ute på landet och skickade henne därför trots alla
böner och invändningar till en gammal tant, som
ägde en stor egendom i en tämligen enslig trakt.
Lizzie var till att börja med alldeles förtviflad, men
som hon af naturen var praktiskt anlagd, blef hon
ganska snart intresserad af alla de landtliga
sysslorna och återkom hem, rosig, klarögd och glad, helt
olik den bleka, pretentiösa flicka hon var, då hon
reste hemifrån.

För kusinerna ville hon dock ej låtsa om, att det
alldeles icke var af fri vilja hon lämnade staden utan
besvarade Gertruds fråga med ett nonchalant:

»Det var ganska skönt att hvila sig en tid.
Landet har också sina behag, som ni veta.»

Systrarna tyckte i denna stund, att dessa voro af
tvifvelaktig beskaffenhet, ty Lizzies lifliga skildring af
stadslifvets brusande nöjen hade gjort dem

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:34:00 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/prastgar/0149.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free