Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - SJUTTONDE KAPITLET. Gertrud når sitt mål.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
då sade han: ’om er hand vore bar, fröken, då visste
jag nog hvad jag skulle göra.’ Utan att tveka drog
jag af min långa gula handske och räckte honom
handen. ’God natt, löjtnant Falk’, sade jag. Det
blixtrade till i hans mörka ögon, och han böjde sig
ned och kysste mig på handen.»
Det var Lizzie, vackra, ’stiliga’ Lizzie, som denna
soliga eftermiddag underhöll kusinerna med
berättelser om sina baltriumfer under den sist förflutna
vintern.
Flickorna hade slagit sig ned i plommonlunden,
och att samtalet föll på baler och dylikt, berodde
egentligen på att Hugo gjort herrarna sällskap på ett
kort besök hos pastor Ekström, hvars äldste son var
jämnårig med honom, och hans goda vän från
föregående sommar. När brodern var i närheten aktade
Lizzie sig för att välja detta samtalsämne, ty Hugo
hyste ännu ett ganska stort förakt för flickor och
gjorde gärna narr af Lizzie, då hon smått skröt med
sina många beundrare. Ett yttrande, som han en
gång fällt hade på det djupaste sårat henne.
»Du kan väl förstå», sade han, »att när herrarne
se hur intresserad du är af dem, så roa de sig med
att prata i dig alla möjliga dumheter. De mena
naturligtvis inte ett dugg med hvad de säga. Alla
löjtnanter du svärmar för, bry sig inte om så’na
flickungar som du, det kan du lita på.»
»Du är en näsvis pojke, som lägger dig i saker,
som inte angå dig», svarade Lizzie och vände honom
ryggen, men hans ord glömde hon dock ej så snart,
och om sina triumfer talade hon, som sagdt, ej mer
i hans närvaro.
Kusinerna i Tomteboda voro emellertid så mycket
mer intresserade, och ingen af dem tviflade ett
ögonblick på att hon varit drottningen på de baler hos
de familjer med hvilka hennes föräldrar umgingos.
»Hvad sade du, när han kysste dig på handen?»
frågade Gertrud, som med hakan stödd i handen ifrigt
slukade hennes ord.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
