- Project Runeberg -  Pressens utveckling under det nittonde århundradet /
29

(1924) [MARC] Author: Otto Sylwan
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Tiden före 1880 - 2. Frankrike

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

FRANKRIKE.

voro de väsentligen grundade på chantage, utpressning; förläggarna
måste betala kritikerna, såvida de inte ville riskera att se sina
publikationer ihjälslagna eller nedgjorda, och på samma sätt måste också
teaterdirektörerna gå till väga, liksom naturligtvis affärsmän, som ville ha
sina varor anbefallda.

»Jag lever», säger en av pressmännen i denna roman, »på att sälja
de biljetter teaterdirektionen ger mig i ersättning för den välvilja,
jag tillåtes visa i tidningen, och på de böcker, som bokförläggarna
skicka mig att anmäla... Om en förläggare ger ut ett mästerverk,
men är snål på exemplar, blir han krossad. Det är vidrigt, men jag
lever av detta yrke, jag som hundratals andral

Tro inte att den politiska världen är mycket vackrare än den
litterära: allting i dessa båda världar är korruption, varenda människa
där mutar eller mutas. Då det gäller ett något så när stort
bokhandelsföretag, betalar förläggaren mig för att slippa angrepp...
Aktriserna betala också berömmet, men de slugaste betala kritikerna;
tystnaden är vad de mest frukta. Därför är en kritik, som är avsedd att
vederläggas på annat håll, bättre och betalas dyrare än ett enkelt
beröm, som glömmes dagen efter. Polemiken, min käre vän, är
cclebriteternas piedestal.»

Det tillhörde Balzacs fantasi att överdriva och förgrova, men han
har utan tvivel här berört en sjuk punkt hos den franska pressen.

2k Þe

*



Revolutionen 1848 blev helt annorlunda allvarlig och långvarig
än den av år 1830, den erinrade mera om den stora av 1789, även
därutinnan att under ett par år en oinskränkt tryckfrihet rådde, då flera
hundra nya publikationer trädde fram. Men som tidigare kom också
nu reaktionen; Louis Napoléon upprättade det andra kejsardömet.

Inskränkningar i pressfriheten hade redan förut genomförts; Loi
Tinguy hade sålunda 1850 föreskrivit bl. a. att alla artiklar skulle
signeras. 1852 ordnades pressens villkor och de blevo stränga;
visserligen infördes icke censuren, men genom en fyndig anordning gjordes
den ansvarige utgivaren till ett slags censor, i det att ytterst stränga
straff, temporär eller definitiv indragning av bladet hotade honom,
om han icke var nog försiktig i sin hållning. Det blev nästan som
under l’ancien régime, den som ville ha bättre nyheter fick gå till
utländska blad, främst kanske Indépendance Belge i Bryssel. Men
såvitt möjligt sökte dock oppositionen också komma till tals i Presse,
Siècle och andra Paristidningar.

Å andra sidan var den kejserliga regeringen angelägen att på sitt

— 297

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jan 8 10:36:31 2025 (www-data) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/pressens/0035.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free