Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Tiden före 1880 - 2. Frankrike - 3. Tyskland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TYSKLAND.
steg på den väg, som inslagits av Girardin, och där Frankrike
fortfarande behöll ledningen. Det var, betecknande nog, icke en journalist,
utan en affärsman, som genomförde denna reform, bankiren M. Millaud,
vilken i februari 1863 startade Petit Journal. Dragmedlen voro de
gamla beprövade, rafflande faits divers och dito följetongsromaner.
Därtill också korta artiklar i kraftig och saftig stil (i synnerhet sign.
Timothée Trimm, pseudonym för Léo Lespès). Inom kort hade
upplagan nått 100,000 exemplar, men steg än högre, sedan bladet inköpts
av boktryckaren H. Marinoni och den gamle Girardin. Denne hade
på 1850-talet missmodig dragit sig från journalistiken, men kunde icke
länge stanna utanför. Redan 1862 kastade han sig åter in i striden och
var under 1870-talet på flera håll med i främsta ledet; att han skulle
hysa förkärlek för Petit Journal, hans egen andas barn, är naturligt.
Bladets dittills oerhörda upplagor (1876: 350,000 ex.) kunde utgå tack
vare Marinonis tekniska ledning; han konstruerade de rotationspressar,
på vilka denna och andra franska billighetstidningar trycktes.
Att ge akt på är huru denna nya press väsentligen grundades på
lösnummerförsäljning, medan de äldre stora tidningarna fortfarande
stödde sig på sina trogna abonnenter.
3. TYSKLAND.
Över Tyskland vilade Napoleons hand lika tung som över
Frankrike; den främsta tyska tidningen, Cottas Allgemeine Zeitung, måste
under fälttåget mot Ryssland prisa de germanska ynglingarna lyckliga,
som fingo kämpa för civilisation mot barbari under världshistoriens
ypperste hjälte. Slaget vid Leipzig 1813 förkunnas först som en fransk
seger; då andra uppgifter inlöpa, har redaktionen tydligen blivit
alldeles villrådig. Den avtrycker fortfarande de franska bulletinerna,
men bland dem skymtar här och där en uppgift, som låter ana huru det
stod till i verkligheten, och till sist vågar man förklara de förra för
lögnaktiga.
Det Napoleonska väldets fall inledde emellertid icke någon ny
period för den tyska pressen. Den av Stein och andra väckta nya
andan hade i Berlin 1813 framkallat Der preussische Correspondent,
som leddes av män som Niebuhr, Arndt och Arnim, men de funno sig
snart så besvärade av den alltjämt bibehållna censuren, att de
tröttnade på arbetet. I Koblenz hade den bekante Joseph Görres från
början av 1814 i sin Rheinischer Mercur framträtt som en taleman
för nationen, men efter ett par år måste han upphöra med sitt blad.
37
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
