Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Tiden före 1880 - 3. Tyskland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TIDEN FÖRE 1880.
När regeringarna åter kände sig säkra, befunnos de föga villiga att
inlösa de löften om ett friare samhällsskick, som utställts under den
nationella lyftningens dagar. Och om på något håll verkligen någon
regent yppade håg därför, så visste Metternich, som från Wien ledde
reaktionen, att stäcka sådana ansatser. Genom de s. k.
Karlsbadbesluten av 1819 lades hela det Tyska riket under en censur, som i
vissa stycken var t. o. m. strängare än den gamla. Man kan också tillåta
sig ett tvivel på att det förefanns något starkt allmänt behov av en
fri och modern press.
Tidningarna bibehöllo i inre och yttre hänseenden sin gamla
1700-tals-typ. Formatet var liten kvart, utstyrseln tarvlig, utgivningstiden
två till fyra gånger i veckan. Först 1824 blevo tidningarna i Berlin
dagliga, och ännu senare kommo därutinnan Kölnische Zeitung (1829)
och Hamburgs Unpartciische Correspondent (1830). Redaktörerna
voro i viss mån ursäktade; utom officiella meddelanden fingo de knappt
trycka annat än nyheter från andra orter eller helst utlandet, och
de voro sålunda för sitt innehåll nästan beroende av postgången. I
den mån denna blev daglig se vi också tidningarna i de större städerna
begagna sig därav. Men icke ens dessa utrikes nyheter voro — frånsett
censuren — överallt fria; i Sachsen hade Leipziger Zeitung till 1830
monopol på dem, de andra bladen fingo köpa rätten till avtryck av
denna, och liknande förhållanden existerade på flera håll. Även i fråga
om annonserna funnos av gammalt monopol, som flerstädes
upprätthöllos ända till århundradets mitt.
Att texten under dylika villkor blev mycket tarvlig är självklart;
framför allt är bristen på inhemska nyheter påfallande. Någon gång
kunde väl censuren bedragas, såsom när Die Schnellpost i Berlin
meddelade en del saker från Turkiet, som läsaren lätt lokaliserade till
Preussen. Tysklands splittring hade ur denna synpunkt sina fördelar:
vad som ej fick offentliggöras i det ena landet, blev möjligen tillåtet
i det andra. Om Berlin och Preussen kunde man sålunda läsa ett och
annat i Münchens tidningar, om denna stad voro åter Hamburgs blad
bäst underrättade. Dessa sistnämnda behöllo över huvud ännu länge
det försteg de under 1700-talet uppnått; om de voro lika tystlåtna som
de andra om sin egen stad, så innehöllo de mycket nyheter från andra
håll, och för den skandinaviska pressen voro de en rikt givande källa,
Detta gäller främst ovan nämnda Correspondent, vilkens upplaga
1800 påstås ha uppgått till 30,000 exemplar, längre fram dess
medtävlare Börsenhalle. — Värst var det givetvis i Wien; där fingo tidningarna
blott syssla med frivolt skvaller, medan Metternich uti sitt officiösa
organ, Der Österreichische Beobachter, genom Gentz och Friedrich
Schlegel upplyste och ledde allmänheten i lämplig riktning.
38
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
