Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Tiden före 1880 - 3. Tyskland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TIDEN FÖRE 1880.
bladets hållning. Vedersakarna beskyllde Cotta för att taga mutor
från Wien; hans efterlämnade papper hava ådagalagt, att det tvärtom
var han, som besoldade Metternichs kreatur för att erhålla upplysningar.
Ledande artiklar innehöll Allg. Zeitung lika litet som andra tyska blad,
men det kunde väl hända att redaktionen själv skrev en fingerad
korrespondens för att få fram sin mening i någon fråga. Jämte denna
tidning utgav Cotta från 1807 ett Morgenblatt für gebildete Stände, som
man ibland finner lovordat av samtida, men som verkar synnerligen
efterblivet, 1700-talsaktigt, med sina utdrag ur resebeskrivningar och
stadskrönikor, sina upplysningar om kinesernas strafflagar och »de
gamlas hårprydnader», sina betraktelser över »urbanitet» och annat
slikt.
Bredvid äldre vetenskapligt litterära organ uppstodo sådana av
lättare art, förnämligast ägnade åt förströelseläsning; bland dem var
Der Gesellschafter i Berlin (1817) på sin tid mycket spridd och
förebild för liknande på andra håll.
Det är i blad av detta slag oppositionen först kommer fram, och
som banbrytare räkna vi Ludwig Börne. Från Frankfurt började han
1818 under titeln Die Wage utgiva en följd häften, i vilka han till
synes avhandlade oskyldiga ting, litteratur och teater och dylikt, men
där han ofta insmugglade skarpa satiriska yttranden om andra saker,
även politiska. Börnes kvickhet, som står sig ännu i dag, gjorde
honom eftersökt av förläggarna, men myndigheterna voro också
uppmärksamma på honom. Han måste söka sig språkrör än här och än
där, ibland hos Cotta, men förtröttades icke, och efter hans föredöme
bildade sig en mängd unga journalister. Deras mål var dubbelt: att
förvärva sig en »briljant» stil och att i sina teaterkritiker, recensioner,
resebrev o. s. v. inmänga anspelningar, som censuren icke kunde komma
åt men läsarna väl förstodo — giftigheter mot tyskt tyranni, tysk
obskurantism, tysk dumhet och beskedlighet. Vi känna väl denna
stil genom dess mästare: Heinrich Heine. Hans kvickhet har i hans
vers och hans prosa åt eftervärlden byggt ett monument över denna
tid.
Das junge Deutschland, 1830-talets opposition, hade andra
talemän med mindre talang och mera karaktär, som vunno mindre rykte
och fingo lida mera för sina åsikter. De voro föregångarna, som offrades
för att i någon mån röja vägen. Men huru ringa behovet av tidningar
över huvud ännu var framgår av en uppgift — om den är riktig —,
att år 1835 i hela Preussen antalet periodiska publikationer
visserligen steg till omkring 300, men att deras sammanlagda spridning
icke uppgick till mera än 43,000 exemplar.
Genombrottet kom med 1840, då Preussens tron intogs av Friedrich
do
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
