Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Tiden före 1880 - 3. Tyskland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TYSKLAND.
Wilhelm IV, en hohenzollrare av den romantiska typen, välvillig,
men ömtålig om sin värdighet och utan verklighetssinne. På grund
av äldre beslut av förbundsdagen kunde han icke införa hel tryckfrihet,
men i december 1841 fingo de preussiska censorerna order att behandla
pressen mera liberalt, medan samtidigt publicisterna förmanades att
icke begagna friheten till lättsinne och skvaller. Atgärden hälsades
med förtjusning; i de äldre bladen började ledare nu synas, och nya blad
uppsattes. Cotta ansåg sig kunna syssla med även tyska förhållanden,
en annan stor förlagsfirma Brockhaus i Leipzig gjorde sin efter hans
mönster 1837 startade Allgemeine Zeitung till »en avstjälpningsplats
för alla preussiska skandaler», medan en veckoskrift Die Grenzboten(från
1847 i Leipzig) på samma sätt beivrade Metternichs regemente i
Österrike, och i Köln en ny Rheinische Zeitung gick så långt i radikalism,
att den upptog artiklar av socialismens apostel Karl Marx. Huru en
hel skola av frihetssångare framträdde, är väl bekant.
Friedrich Wilhelm blev högst missbelåten; han hade hoppats på
att kunna bevara ett välmenande patriarkaliskt välde över pressen,
men såg nu samhällsfarliga tendenser röja sig, och redan i februari
1843 fingo censorerna befallning att åter hålla strama tyglar. Verkan
därav visade sig på olika sätt. Rheinische Zeitung stupade på sin
post; Brockhaus skiftade färg, upphörde med sina anfall på den
preussiska regeringen och såg sitt blads prenumerantantal falla från 3,000
till 700. — Karikatyrer syntes, som vände sig t. o. m. mot konungens
person; en dylik framställde honom utdelande »ordre» med ena handen
och »contre-ordre» med den andra, och med inskriften »des-ordre» på
pannan.
Regeringen sökte över huvud helst använda stillsamma metoder
för att tämja pressen; en sådan var att förbjuda vederbörande blads
försändning med posten, en annan att rent av få ett finger med i
redaktionen. Ett exempel därpå! Kölnische Zeitung hade sedan 1831
under ledning av J. Dumont i fråga om både rent tekniska ting och
innehåll gått ansenligt framåt, och stod i flera avseenden såsom
Tysklands modernaste dagblad. Det var ett katolskt organ, men detta
avhöll den icke från att kämpa för Preussens hegemoni och att i vissa
hänseenden intaga en liberal hållning. Regeringen var därför icke
alldeles belåten, men ville icke gripa in med hårda tag, och den fann
utväg att under hand köpa den nyss (1842) anställde huvudredaktören
Hermes. Dumont lät emellertid icke bedraga sig; han började finna
de ledande artiklarna något tvetydiga, anställde en undersökning och
upptäckte huru saken hängde samman. Hermes blev avskedad, men
regeringen sörjde ju för, att han till tröst fick anställning i ett
konservativt blad.
41
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>