Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Tiden före 1880 - 3. Tyskland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TYSKLAND.
De ledande artiklarna, som först på 1840-talet blivit brukliga i den
tyska dagspressen — ännu 1847 uttalade sig Cotta principiellt emot
dem — men som publiken snart lärt sig fordra av alla större blad,
måste åter, om ej helt försvinna, dock betydligt inskränkas, t. o. m.
om de blott befattade sig med kommunala angelägenheter. Följden
av det ena som det andra var att tidningarnas spridning minskades,
för Kölnische t. ex. från 17,000 till 9,000 exemplar.
De flesta nygrundade pressföretagen försvunno inom kort, och
blott några få överlevde bakslaget. Så National-Zeitung, organ för
dem, som ville ett enigt och starkt Tyskland med liberal hållning,
jämte Vossische då Berlins förnämsta blad. Voro dessa närmast
avsedda för den bildade medelklassen, så vände sig däremot Volks-Zeitung
(1849—53 kallad Urwähler-Zeitung) till de små inom samhället,
hantverkarna och småborgarna i synnerhet. Den hade ord om sig att vara
dåtidens mest radikala tyska tidning, men förefaller från en senare
tids synpunkt ganska moderat, och hade så inte varit förhållandet,
skulle den väl ej heller blivit gammal; det påstås att den med nöje
lästes av dåvarande preussiska kronprinsparet. Volks-Zeitung avtog
också i betydelse allteftersom den socialistiska pressen utvecklades.
På 1860-talet, då Ferdinand Lassalle kallar arbetarskarorna till
sammanslutning och kamp för sina rättigheter, framträder Volksstaat i
Leipzig, följd av flera andra.
På motsatta flygeln träffa vi de preussiska junkrarnas organ, Neue
Preussische Zeitung, på grund av sin titelvinjett, järnkorset, vanligen
kallad Kreuz-Zeitung. Den grundades, efter vad som numera blivit
upplyst, av ingen mindre än Bismarck, vilken också under flera år var
den flitigaste medarbetaren. Det gavs perioder, då nästan varje
nummer hade någon artikel av hans hand, och jämväl en mängd
skämtsamma ting lära stamma från honom.
På 1860-talet inträdde småningom bättre villkor för tidningarna,
och man märker huru de ånyo gå framåt. Men om det
behandlingssätt de nu rönte var mindre öppet brutalt, var det lika hänsynslöst,
och de måste fortfarande tjäna vederbörande regeringars avsikter.
Medlen härför voro pressbyråerna, särskilda ämbetsverk med
uppgift att sörja för den allmänna meningens upplysning i lämplig
anda.
Mest beryktad bland dessa är den preussiska, som alltsedan sitt
grundande 1848 varit i livlig och framgångsrik verksamhet, men hade
sin storhetstid under Bismarck, en mästare på detta som på andra
diplomatiens områden. Han hade långt mindre penningmedel än t. ex.
den franska regeringen under Ludvig Filip — intill 1856 blott ett par
hundra tusen kronor — men han visste att med små kostnader åstad-
43
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>