- Project Runeberg -  Pressens utveckling under det nittonde århundradet /
42

(1924) [MARC] Author: Otto Sylwan
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Tiden före 1880 - 3. Tyskland

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

TIDEN FÖRE 1880.

Strävandena att fullständigt kväva det nya kunde icke genomföras;
gjort kan ej göras ogjort. Allmänheten hade fått pröva nyttan och
nöjet av att läsa en relativt fri press, den hade blivit väckt ur sin
politiska och samhälleliga likgiltignet. Den kunde icke finna sig i en
återgång till den gamla regimen, och den understödde tidningarna i
deras förnyade kamp mot regeringarna och dessas verktyg, vilka också
gåvo hugg på sig. Undantar man Leipzig, den tyska bokhandelns
centrum, där censuren utövades av universitetets professorer, voro
i regeln de personer, som kunde fås till censorer, okunniga och enfaldiga.
De misstänkte med rätta, att författarnas uttryck dolde en mening
annan än den bokstavliga, men vari denna låg, förstodo de icke, och då
de grepo in, skedde det som oftast rent blint. Historierna om deras
befängdheter äro legio.

Alla bemödanden till trots fortsatte oppositionspressen sin
verksamhet, och de förnämsta dagbladen kunde fröjdas åt en under
1840-talet starkt stigande avsättning. Kölnische och den gamla, från 1721
stammande Vossische Zeitung i Berlin nådde 1847—48 upp till
respektive 17,000 och 24,000 exemplar, siffror, som böra jämföras med
de ovan anförda från trettiotalet. Men den opposition de drevo måste
naturligtvis bli ganska moderat.

Det samlade missnöjet bröt ut efter föredömet av
februarirevolutionen i Paris 1848. Oroligheter och upplopp, delvis av mycket
allvarlig och till en tid framgångsrik art, skakade samhället. I Österrike,
där förhållandena voro sämst, tog Metternichs system en ända med
förskräckelse, och en plötslig stormflod av pressalster störtade fram
under de sju månader krisen varade; ensamt i Wien uppstodo då 388
nya tidningar, av vilka 90 dagliga. Men liksom i det övriga Tyskland,
liksom i Frankrike, blev friheten kortvarig. Då revolutionen i
oktober slagits ned, blev reaktionen våldsam.

De tyska regeringarna sökte överallt länka förhållandena in i de
gamla gängorna. Censuren återupprättades väl inte, men i
Preussen infördes ånyo stämpelskatten, och det fordrades en ansenlig
penningborgen för rättigheten- att utgiva en tidning. Varningar och
hotelser inskärpte gång på gång hos oppositionella tidningar, sådana som
Kölnische och Vossische, nödvändigheten av att oavlåtligt taga sig i
akt, och även konservativa blad blevo utsatta för trakasserier. Och
det var inte blott politiska ting, som gåvo anledningtill dylika. Ej
minst ivrig var polisen att söka utleta upphovet till notiser, som voro
otrevliga för någon ämbetsman, och då myndigheterna hade i sin
makt att genom indirekta medel rent av undergräva misshagliga
tidningars ekonomiska existens, måste dessa tyst finna sig även i
sådana åtgärder, som voro olagliga.

42

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jan 8 10:36:31 2025 (www-data) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/pressens/0048.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free