Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Tiden efter 1880 - 8. England
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TIDEN EFTER 18680.
sorgsfulla, inga kostnader sparades och starten gick bra. Men vad det
nu berodde på, riktig fart vann tidningen icke, och då den ännu efter
två år, i början av 1908, icke fått större avsättning än 100,000
exemplar och gick med förlust av 1,000 pd i veckan, avstod Thomasson
från kampen, som då kostat honom, sägs det, över 1/4 million pund.
Uppgiften att företräda det liberala partiet tillföll sålunda den
ovan nämnda Westminster Gazette. Utgivare har från 1896 allt intill
1922 varit J. A. Spender, som därmed förvärvat anscende som en av
Englands främsta publicister. Det har emellertid ansetts mindre
lämpligt att till ett politiskt huvudorgan hava ett aftonblad, och så började
Westminster Gazette från november 1921 utkomma på morgonen.
Någon affär har den emellertid icke blivit utan tarvar understöd av
de liberala kapitalisterna, bl. a. påstås det av lord Cowdray.
Den allmänna meningen är emellertid ense om att man har att
söka liberalismens främsta organ icke i Londonpressen, utan i
Manchester Guardian. Grundat 1821, dagligt 1855 övertogs detta blad
1871 av C. P. Scott, som behöll ledningen i mer än fyrtio år och gav
det dess utomordentligt stora anseende. Han stödde Gladstone, även
om detta, såsom i fråga om home rule, måste ske genom att gå mot
strömmen, och har alltjämt vidhållit en klart liberal politik. Men det
märkliga är den höga intellektuella och moraliska standard som alltid
kännetecknat Guardian. Gärna har den dragits fram som ett
föredöme gentemot den av »den nya journalistiken» inficierade
Londonpressen, och i synnerhet naturligtvis på liberalt och radikalt håll
förklaras den rent av vara »idealet för en tidning». (New Statesman.)
New Republic betecknade den nyligen såsom »ett mönster av
opersonlig journalistik, inspirerad av en ledande personlighet», och detta
framförallt genom tre egenskaper: nyheternas höga standard,
rikedomen och vidsyntheten i de redaktionella artiklarna och den
utomordentliga redbarheten och generositeten i dess stridssätt. Härtill
bör fogas, att den kulturella avdelningen står lika högt som den
politiska och »behandlas med något av tysk grundlighet och mycket av
latinsk kvickhet och uddighet». Den engelska landsortspressen räknar
många tidningar (t. ex. Scotsman i Edinburgh), som hava vackra
anor och på sin ort ha stort inflytande, men Manchester Guardian
är ett nationellt organ, ett världsblad.
Den engelska arbetarpressen har alltid haft klena villkor; den
socialistiska Daily Herald befinner sig kroniskt i ekonomiska
svårigheter, och det är samma historia i alla länder, Tyskland ensamt
undantaget. Arbetarnas ledare och journalister må aldrig så mycket
tillhalla dem att gynna sina egna intressen och köpa sina egna blad, de
lockas mera av kapitalisternas, som förse dem med sensationsnyheter
122
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>