- Project Runeberg -  Pressens utveckling under det nittonde århundradet /
123

(1924) [MARC] Author: Otto Sylwan
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Tiden efter 1880 - 8. England - 9. Frankrike

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

FRANKRIKE.

och förströelse, än av socialisternas, som bjuda dem åsikter.
Förhållandet har påtalats gång efter annan, ständigt utan resultat.
Nyligen har Norman Angell (The Press and the Organisation of Society
1922) lagt fram ett förslag att bringa ändring däri, men det Innehåller
just ingenting nytt utan är liksom tidigare sådana opraktiskt och
utopiskt, och en redogörelse är därför överflödig.

9. FRANKRIKE.

Kommer man från den amerikanska eller engelska pressen till den
franska, är det första som slår en att tidningsnumrets omfång är så
ringa, och bakom detta yttre faktum ligga inre, som icke äro mindre
olika. En större motsats än den mellan t. ex. New York Journal och
Le Temps, mellan en typiskt amerikansk och en typiskt fransk
tidning kan icke gärna tänkas.

Vi ha sett huru Débats på 1850-talet utvidgades till sex spalter,
ett format som på 1870-talet genomfördes mera allmänt, och som
fransmännen funnit bäst att bibehålla. Då sedan Figaro 1895 till de
fyra sidorna lade två nya, betraktades detta såsom en märklig
reform, vilken efter hand accepterades av de större bladen. Och vid
detta omfång ha de allra flesta stannat — där icke krigets hårda villkor
framtvingat en återgång till de fyra sidorna. Att Frankrike,
revolutionernas klassiska land, är hemmet för Europas mest konservativa
folk, är en sanning, som småningom gått upp för alla. I pressen
framträder detta, liksom på andra områden, i ett fasthängande vid
traditionen och en standard, som präglar det yttre och det inre.

Att de franska bladen kunna nöja sig med ett så begränsat
utrymme, beror främst på att annonstillflödet är så mycket mindre.
Den franske affärsmannen begagnar hellre andra sätt att få sina varor
bekanta; affischer och cirkulär användas med förkärlek och det ej
minst av tidningarna själva. Petit Journal uppgavs i början av
1900-talet taga in 2,800,000 francs på annonser, men själv bestå 640,000
på affischer och dylikt, och det beräknades att av 100 millioner fr., som
utgåvos för annonsering av alla slag, endast 40 kommo tidningarna
till godo. — En annan egendomlighet är att hela annonsväsendet —
frånsett de allra största Parisbladen — ligger i händerna på några
särskilda firmor, som förpakta tidningarnas annonsavdelningar mot
fasta summor. Begynnelsen till detta bruk ligger på 1840-talet, och
det har genomförts alltifrån sextiotalet.

Ju färre annonserna äro, dess större verkan böra de äga, och de
betalas också högre än i andra länder. Men de franska tidningarna

123

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jan 8 10:36:31 2025 (www-data) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/pressens/0129.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free