Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Tiden efter 1880 - 9. Frankrike
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TIDEN EFTER 1880.
finnas i Paris uti synnerligen riklig mängd av alla slag — på dess
material, och man hyr ett par bladnegrer för det reportage som därutöver
kan vara nödigt. Och så skriver den store mannen sin artikel, som
skall bära upp varje nummer.
Men att företaget skall löna sig ekonomiskt är oftast uteslutet,
och därför måste det bakom finnas en finansiär, som betalar bristen.
De flesta politiker hava väl också sin fasta eller tillfälliga förbindelse
med en affärsman, som finansierar honom — säkerligen icke blott av
ideella skäl utan under förutsättning att, då vederbörande blir minister,
denne skall visa sin erkänsla genom en lönande koncession. Det
förtäljes en historia av färskt datum att en minister undandragit sig att
fullgöra detta villkor, varöver förtrytelsen blev stor. På det bedragna
bolagets stämma förkunnades ljudeligen: »Det går icke an att låta
ministrar få vanan att icke betala, vi måste störta — —, det gäller
pressens prestige.» Och vederbörande blev mycket riktigt störtad.
Moralen i systemet var återställd, och efter ett års tid hade
bestraffningen verkat, så att syndaren åter togs till nåder.
Även på vissa håll inom den stora pressen har finansen sitt
inflytande. Tidningar som Petit Parisien och Echo de Paris hava
anseende för full självständighet, men t. ex. Matins ivriga predikan för
ökade rustningar anses icke saknat lämplig uppmuntran från firman
Creuzot. Och nyligen har det kommit i dagen att hela den stora
pressen, Temps och Débats inbegripna, före kriget uppburo
ansenliga belopp av den ryska regeringen. Avslöjandet har av
vederbörande bemötts med en vältalig tystnad.
Huru nu än finansieringen ordnas, existerar, som vi hört, i Paris
några dussin »små» tidningar. Givetvis är gränsen mellan dessa blad
och de stora icke oöverstiglig; det kan hända att ett av de förra
småningom utvidgas och övergår att bli även en journal d’information.
Typen har bestått länge, som vi sett, och bland senare exempel kan
erinras om Clemenceaus Justice och Aurore, som mer eller mindre
rent representerat den. Bakom kan sen stå en grupp eller ett parti
såsom i Jaurès’ Humanité och Daudets Action française.
Ibland är den ledande en politiker av större eller mindre betydelse,
stundom kan det vara blott en fribytare såsom antisemiten Drumont
(Libre Parole) eller revolutionären och nationalisten markisen Henri
de Rochefort. »Den utan tvivel främste av Frankrikes publicister»
hette han på sin tid i Grande Encyclopédie. Sen han kom sig upp i
Figaro och blev berömd med Lanterne, prövade han många växlingar
tack vare sin giftiga penna, än deputerad, än landsflyktig, än fånge i
Nya Caledonien. I general Boulanger trodde han sig ha funnit sin
man och fick med honom fly 1889, men återkom 1895 och lät som
136
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
