- Project Runeberg -  Pressens utveckling under det nittonde århundradet /
143

(1924) [MARC] Author: Otto Sylwan
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Tiden efter 1880 - 10. Tyskland

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

TYSKLAND.

De engelska tidningskungarna stå att finna i adelskalendern, de
tyska ingenstans. Ett namn som Scherl har jag fåfängt sökt i
uppslagsböcker. I de anglosaxiska länderna går icke en månad, utan att
man träffar på en eller ett par uppsatser om ting som röra dagspressen,
böcker av eller om framstående tidningsmän äro också talrika. 1
Tyskland framkomma uppgifter av denna art sällan, utom då någon
skandal skall avslöjas, — liksom i Frankrike.

Den tyske journalistens sociala ställning är trots hans utan tvivel
högre utbildning säkerligen sämre än andra länders. Bladnegrer finnas
överallt, det är en given sak, men i Tyskland behandlades åtminstone
före revolutionen pressmännen över huvud såsom bladnegrer, och
slika förhållanden bruka inte förändras genom en revolution. I New
York kunde redaktören för den tyska Staatszeitung giva en fest för
prins Heinrich vid hans besök 1902, i hemlandet hade det naturligtvis
varit omöjligt. En annan lärorik historia är följande. En amerikansk
reporter av den högre klassen vände sig vid ett tillfälle till den tyske
ambassadören i Washington, vilken för tillfället uppehöll sig i Berlin,
med en begäran om introduktion till pressbyrån där; ambassadören
efterkom denna begäran, men fann nödigt att inskärpa hos
tjänstemännen, att de måste behandla amerikanen helt annorlunda än
sina egna landsmän. Huru förekommande kejsaren kunde vara mot
främmande journalister är väl bekant.

Att bysantinism är en term, som präglats i Tyskland, är icke en
tillfällighet. De engelska tidningarna fotografera sina kungligheter
lika flitigt som de tyska veckobladen, men det är den devota tonen
som gör skillnaden.

Den starka preussiska statskänslan har sin avigsida; i denna värld
köpes ingenting gratis. Vördnaden för den plikttrogna men högdragna
preussiska ämbetsmannakåren har blivit en vördnad för allt officiellt,
som knäckt den borgerliga självständigheten. Mommsen, den
berömde historikern, som varit med om den gamla liberalismen, fällde
en gång ett på sin tid mycket uppmärksammat yttrande av den
innebörd, att det enda parti i Tyskland, som vågade taga en oberoende
hållning, var det socialistiska, och många voro nog de, som delade
denna mening. Tysken har vida mera känsla för sitt personliga värde
än för sin personliga värdighet. Var och en som, om också blott i ringa
mån, haft omedelbara intryck av olika klasser, vet att man just bland
junkrarna kan påträffa människor med verklig förnämitet, men också
att denna mycket efterlysta egenskap annars icke är alltför vanlig.
Även hos t. ex. universitetsfolk kan det plötsligt röjas denna förening
av kryperi för överordnade och brutalitet mot underordnade, vilken
man icke väntat under den lättillgängliga gemytligheten.

143

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jan 8 10:36:31 2025 (www-data) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/pressens/0149.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free